Startsida Doktorandhandboken

 

Förändringar i forskarutbildningen

Redan när forskarutbildningen reformerades år 1969, infördes en fyraårig forskarutbildning med doktorsexamen som slutmål. Avsikten var att forskarutbildningen skulle bli en individuellt planerad utbildning med god undervisning och individuell handledning.
Detta förverkligades vid många fakulteter, framför allt vid dem som har laborativ eller klinisk inriktning, medan reformen fungerade sämre vid bland annat de humanistiska och samhällsvetenskapliga fakulteterna. Vid dessa fakulteter antogs under årens lopp ett stort antal doktorander utan att det fanns resurser för vare sig handledning eller studiefinansiering. Detta ledde i vissa fall till att studietiden blev orimligt lång och att många doktorander tvingades att upphöra med sina studier på grund av att de inte hade någon finansiering.

Endast fem procent disputerade


Statistik från 1997 visar att det endast var fem procent av humanisterna/samhällsvetarna utan studiefinansiering som disputerat efter 20 års doktorandstudier. Regeringen ansåg att detta var en oacceptabel situation och skrev i budgetpropositionen för 1998 att de som väljer att satsa på en forskarkarriär från början ska veta att de har det stöd från sin institution som krävs för att de ska klara sina studier.

Stramare regler


För att göra utbildningen mer effektiv infördes den 1 april 1998 betydligt tydligare och stramare regler för forskarutbildningen (se prop. 1997/98:1, Uo 16). Alla som antas som doktorander, ska ha en individuell studieplan och kunna fullborda sin utbildning på 4 års heltidsstudier eller, som längst, på 8 års deltidsstudier.

Läs mer i prop. 1997/98:1, Uo 16 (nytt fönster). »

Större ansvar


Universitet och högskolor måste ta ett större ansvar för sina doktorander, därför får de bara anta så många studenter som de klarar av att ge fullgod handledning och goda studievillkor i övrigt. Doktoranderna måste också ha ordnad studiefinansiering. Doktorander som har utbildningsbidrag ska få anställning som doktorand senast när två år återstår av studierna, 9 kap. 3 § högskoleförordningen.

Läs mer i högskoleförordningen (nytt fönster). »

Krav på antagningsordning


Under 2000-talet har ytterligare förändringar i regelverket gjorts. Sedan 2001 måste det finnas en antagningsordning för forskarutbildningen (prop. 1999/2000:1), och de universitet och högskolor som anordnar forskarutbildning måste också anordna handledarutbildning (prop. 2000/01:3). Från den 1 maj 2002 infördes en möjlighet att ha doktorandanställning på deltid och att anta sökande till studier med licentiatexamen som slutmål. Syftet var att stärka forskarutbildningens roll i det livslånga lärandet (prop. 2001/02:15). Sedan den 1 juli 2003 ska doktorander som undervisar i grundutbildningen ha genomgått inledande högskolepedagogisk utbildning. Från den 1 juli 2007 träder flera nya bestämmelser i kraft.

Läs mer i prop. 1999/2000:1 (nytt fönster). »

Läs mer i prop. 2000/01:3 (pdf, nytt fönster). »

Läs mer i Den öppna högskolan, prop. 2001/02:15 (pdf, nytt fönster). »

Läs mer om hur den högre utbildningen och forskningen utvecklats i Sverige i Högskoleverkets rapport Högre utbildning och forskning 1945—2005.

Till Högskoleverkets rapport Högre utbildning och forskning 1945—2005, 2006:03 R (pdf, nytt fönster). »

Senast uppdaterad: 2010-11-26
Universitets- och högskolerådets logotyp
Universitets- och högskolerådet Box 45093 104 30 Stockholm www.uhr.se
Telefon: 010-470 03 00  E-post: Till kontaktformulär